It's sad. Känner att jag vill tillbaka. Även om det är underbart att vara hemma och träffa alla så saknar jag livet på Mallis. Allt var så annorlunda och fritt. Närheten till alla människor var underbar. Jag behövde bara gå utanför dörren, gå två steg, knacka på en dörr och en massa människor fans runt omkring mig. Saknar Marie, och saknar banana, eroski, bodegon, dansarna och allt.

Men aldrig Alcudia igen nej, nej om inte det skulle vara med samma gäng. Då hade jag satt mig på flyget idag utan att blinka.